Dag 1

(10.42)
På flyget till Köpenhamn! Studerar med stolthet mina väluppfostrade koristkollegor. På min vänstra sida sitter SSQ-tenorer och Daniel och Magnus och festar på Daniels kasse(!) med lösgodis. Snett bakom sitter gossopran Theodor och charmar flickalt Ofelia. Flyget är emellertid 20 minuter försenat så det lär bli en del svett och spring med 40 minuters marginal till nästa flyg. Härnäst ämnar jag läxa upp en flygvärdinna som just körde över min fot med matvagnen…

(12.40)
Flygplansbytet gick lugnt som en filbunke och vi befinner oss nu på ett betydligt större plan. Gossar och flickor leker med sina ”mini-screens”, undantaget flickalt Anna som letar kosmetikaartiklar i flygshopsbladet. Samtliga sitter och dreglar efter lunch…

(15.37)
Flygplanslivet går sin gilla gång. Snett framåt till höger om mig har jag en framför mini-screenspelet ”Invasion” på liv och död fokuserad Cedric Welin Trost (gossopran). Snett bakåt till höger sitter dock tenor Fredrik Kjellröier, så fullkomligt absorberad i ”Caveman” att han förmodligen skulle ta mig för en mammut om jag skulle råka nudda honom. I övrigt verkar alla mätta och belåtna över den brunsåskladdiga köttbullelunch som serverades för någon timme sedan.

(19.47)
Det är ca 1.5 timmar kvar till landning, och det lyxiga middagsmålet bestående av macka med ost och ost (två skivor!) har förtärts (eller, mer deskriptivt – sköljts ner). Min gode stolsgranne Olof (gossopran) lyckades precis tappa en tand i en segtuggad flygplanskola och upprepade därmed gossalt Truls bedrift från tidigare idag. Själv blev jag antastad av en kolossalt överviktig Madame som stötte till mitt ben så jag vred knäet tjugofyra varv. Maggan tyckte föga synd om mig: ”bara det inte var halsen så”.
Vi stirrar i nuläget ut över New York City och gör oss redo att ställa om klockan.

(16.15 (sv. 22.15))
Nästan alla korister har tagit sig igenom den nervsugande passkontrollen, kön till vilken var milslång och hetare än en bränd bastu. Med ens är klockan lite mindre än halv fem och jag sitter bredvid flickalt Märta som fått pusta ut efter sin panikångest över hur hon på engelska skulle förklara att hon in i landet medför solitt druvsocker i form av Dextrosol. Samtliga kulerskor nu igenom – DYY va skönt!

(23.52(sv. 05.52))

Kanske som siste man kvar i vaket tillstånd efter en tämligen intensiv dag ska jag försöka summera första kvällen i Washington. Hotellet, som för oss i herrstämman bjöd på intressanta bekvämligheter i form av en resväska med gamla kläder på rummet, har det checkats in på. Middagen avnjöts på Hard Rock Cafe, och Uppsalas ungdomskörer har förstås sitt eget lilla sätt att tacka för maten (se nedan, om ej funkar, se här!). Därefter gick de flesta hem till hotellet och svimmade naturligt i sina bäddar.