Dag 1
(10.42)
På flyget till Köpenhamn! Studerar med stolthet mina väluppfostrade koristkollegor. På min vänstra sida sitter SSQ-tenorer och Daniel och Magnus och festar på Daniels kasse(!) med lösgodis. Snett bakom sitter gossopran Theodor och charmar flickalt Ofelia. Flyget är emellertid 20 minuter försenat så det lär bli en del svett och spring med 40 minuters marginal till nästa flyg. Härnäst ämnar jag läxa upp en flygvärdinna som just körde över min fot med matvagnen…

(12.40)
Flygplansbytet gick lugnt som en filbunke och vi befinner oss nu på ett betydligt större plan. Gossar och flickor leker med sina ”mini-screens”, undantaget flickalt Anna som letar kosmetikaartiklar i flygshopsbladet. Samtliga sitter och dreglar efter lunch…
(15.37)
Flygplanslivet går sin gilla gång. Snett framåt till höger om mig har jag en framför mini-screenspelet ”Invasion” på liv och död fokuserad Cedric Welin Trost (gossopran). Snett bakåt till höger sitter dock tenor Fredrik Kjellröier, så fullkomligt absorberad i ”Caveman” att han förmodligen skulle ta mig för en mammut om jag skulle råka nudda honom. I övrigt verkar alla mätta och belåtna över den brunsåskladdiga köttbullelunch som serverades för någon timme sedan.
(19.47)
Det är ca 1.5 timmar kvar till landning, och det lyxiga middagsmålet bestående av macka med ost och ost (två skivor!) har förtärts (eller, mer deskriptivt – sköljts ner). Min gode stolsgranne Olof (gossopran) lyckades precis tappa en tand i en segtuggad flygplanskola och upprepade därmed gossalt Truls bedrift från tidigare idag. Själv blev jag antastad av en kolossalt överviktig Madame som stötte till mitt ben så jag vred knäet tjugofyra varv. Maggan tyckte föga synd om mig: ”bara det inte var halsen så”.
Vi stirrar i nuläget ut över New York City och gör oss redo att ställa om klockan.

(16.15 (sv. 22.15))
Nästan alla korister har tagit sig igenom den nervsugande passkontrollen, kön till vilken var milslång och hetare än en bränd bastu. Med ens är klockan lite mindre än halv fem och jag sitter bredvid flickalt Märta som fått pusta ut efter sin panikångest över hur hon på engelska skulle förklara att hon in i landet medför solitt druvsocker i form av Dextrosol. Samtliga kulerskor nu igenom – DYY va skönt!
(23.52(sv. 05.52))
Kanske som siste man kvar i vaket tillstånd efter en tämligen intensiv dag ska jag försöka summera första kvällen i Washington. Hotellet, som för oss i herrstämman bjöd på intressanta bekvämligheter i form av en resväska med gamla kläder på rummet, har det checkats in på. Middagen avnjöts på Hard Rock Cafe, och Uppsalas ungdomskörer har förstås sitt eget lilla sätt att tacka för maten (se nedan, om ej funkar, se här!). Därefter gick de flesta hem till hotellet och svimmade naturligt i sina bäddar.
WoW!!
Vilken känsla att se och höra detta första livstecken…
Förnämligt jobbat blogg-gänget!!
Underbart! Så kul för oss föräldrar att se att ni har det bra eller super som man säger i USA. Bloggen är perfekt för att få veta att ni kommit i hamn, när man har en son utan mobiltelefon. Fler insalg av denna sort. Kram till Elmer
Snyggt jobbat Oliver, vilken uppdatering!! Det känns nästan som om vi är med själva på turnén. Kolumnen till höger – ”Framträdanden i USA” – känns redan som om den kan bli jättelång…… Lycka till!!!
Fantastiskt häftigt! Behövde ni betala för maten?
Fortsätt med det fina jobbet med bloggen; det gör att vi som är hemma också kan känna oss delaktiga.
Hälsa Kristina och Linnea från pappa!
Härligt!
Snacka om att markera att ni ÄR DÄR!!!!
…och jag instämmer TACK, bloggänget, för det första livstecknet. Underbart!
Vad fantastiskt att få se och höra. Efter ett dygn med lite oro (måste erkännas) så känner jag mig nu försäkrad om att ni har det bra. Detta ”gör min dag”, jag mår toppen nu. Tack för att ni låter oss ta del av vad som händer under resan.
Yes!!!
Inte ens snöoväder och kaos kunde stoppa er!
Jättekul att som orolig (nåja, inte överdrivet) mor kunna ta del av att ni mår gott, fortsätt så och njut!!!
Kram till er alla!
Underbart!!!
Tack för härlig beskrivning av turnélivet med dess fasor och utmaningar… Verkligen skönt att höra från er!
Ni kommer att göra succé!
Roligt att få ta del av det äventyr ni är med om. Med hjälp av denna blogg kommer vi närmare och blir jätteglada varje gång vi får något nytt att läsa och tom höra och se.
Till Emily England:
YOU GO GIRL!!!
Dude, you kick some serious derriere!
miss you.
Love from your bro Henry…
Fantastiskt att ni gör den här bloggen! Och vilket fint framträdande i restaurangen. Roligt att få följa er här hemifrån Sverige! Bra jobbat!
till cedric:
det är tomt i huset utan er!
ja har ingen att reta längre nu när du e borta!:(
hälsningar från mina!<3
P.S. hälsa pappa och mycket bra sjunget!:D
ROCK ON!! GIVE US SOME HARDCORE!
Kul att följa er via denna blogg. Känns som man ”är med på resan”!!!
Stora kramar till Daniel från mamma och pappa! Te extrañamos un monton!
Vi hälsar till Erik Nyström och alla hans skönsjungande körvänner. Jättetrevligt att få ”åka med” på Er resa i ”det stora landet i väster”. Kram, kram från hela familjen Mattsson.