Dag 2

Först och främst: Tack för alla trevliga kommentarer. Det är sorgligt att jag fått chansen att godkänna dem så pass sent, men allt ni skriver publiceras förr eller senare!

22/2 – Turnéns andra dag:

(Lokal tid: 11.39)

Först och främst måste vi få skratta lite åt er arma stackare som är kvar i Sverige. I Washington är det just nu 9-gradigt och sol och de mycket få snödrivor man ser befinner sig precis där man vill ha dem – ur vägen.
   DAGENS TACK går till Viktor P som erbjöd assistans åt den kompetensbefriade bloggaren när denne klockan half past midnatt inte lyckades lista ut hur rumsnyckeln nyttjas på rätt sätt (i.e. hur man tar sig in på sitt rum). Hade inte Viktor valt att utföra sina nattliga badrumsbestyr just då hade bloggaren fått sova i korridoren. Tack Viktor!

(Lokal tid: 16.12)
”U.S Congressman hit and killed by tuning fork! Primary suspect – blond choir bass”
Oskyldigt minderåriga musikanter eller inte – genomsökta intill bara kroppen ska ni bli!

Säkerhetskontrollen till U.S. Capitol var någonting utöver det alldeles extra. En minut innan entré fick vi veta att ingen mat, inga vätskor och inga tomma vattenflaskor(!) fick medföras, vilket givetvis resulterade i ett kollektivt strupöppnande med hastigt chokladkakeglufs och godissluk. Livrädd över att förlora min livsviktiga nässpray gömde jag den i en snödriva.
Därefter blev det lunch på något Indianmuseum som jag olyckligtvis glömt namnet på. Efterföljande aktivitet var olika från korist till korist, och jag var en av de 16 som vandrade tillbaka till U.S. Capitol för att beskåda ett sammanträde i the House of Representatives. Efter dagens andra smått skändande säkerhetskontroll (där flicksopran Carin förlorade en oskyldig banan). Därefter var vi tvungna att lämna ifrån oss all elektronik och alla väskor, och närmast nakna fick vi gå den kringelkrokiga vägen till the House. Utanför dörren möttes vi av ytterligare en scanner, och det var där jag fick veta att jag bar på ett mordvapen…
En stämgaffel! Vakten, en dam, ansåg att jag mycket väl kunde mörda en congressman om jag kastade min älskade lilla hjälpreda tillräckligt hårt. Hon tvingade mig gå tillbaka hela den kringelkrokiga vägen som krävde aningen för mycket av mitt lokalsinne, och lämna in min stämgaffel. Stämningen var ej på topp! Jag ska stämma henne! Det ska jag bestämt göra!
Nästa anhalt gällde hela kören, närmare bestämt the Space Museum. Innanför dörren väntade, just det, en säkerhetskontroll. Jag tryckte upp stämgaffeln i munnen…

(Lokal tid: 18.19)
Jaha, då var man en av de lyckliga som ska på basketmatch. Det blir en något speciell tillställning för oss korister, eftersom vi under inga omständigheter får skrika (Maggans ord är lag). Vi ämnar därför sjunga våra hejaramsor – i lugna tonlägen, med ordentligt med magstöd, pianissimo, och inte särskilt ofta.

(Lokal tid: 00.39)
Då kom man äntligen upp på nätet och kan publicera alla sina uppdateringar som man klottrad ned i WORD under dagen. Man får lite dåligt samvete när man inser hur många som måste blivit frustrerade över att deras kommentarer aldrig dykt upp. Till samtliga kan jag i alla fall säga att alla sångare mår bra och, framför allt, beter sig exemplariskt bra! Man kan inte vänta sig annat än succé på konserten imorgon med den koncentrationsförmåga som uppenbarligen finns (i kombination med sångtalangen, förstås). Dagens sista aktivitet – basketmatchen – var bara vissa ur kören med på. Dessa individer hade å andra sidan a smashing time!

Nedan kan också en video beskådas. SSQ-tenor Jacob samt gossalt Anton i action…