Jag frågade Smilla i UDF Maria om hon ville skriva ett gästinlägg, och det ville hon gärna. Här berättar hon om både ett och annat som inträffat, från en liten annan synvinkel än min egen. Mycket nöje!
Det är jätteroligt här på Färöarna. Vi har sett mycket, sjungit skrattat och haft det bra. Runt byn där vi bor finns en massa berg. Jag tror att det skulle vara roligt att åka slalom där, fast man skulle få en väldig fart, för det är så brant. Vi vandrade där igår, vilket var det farligaste vi någonsin har gjort här i kören. När vi äntligen kom ner fick vi hoppa över bäckar där det porlade av alldeles rent vatten som smakade supergott. Själv fastnade jag med foten i en bäck som hade torkat ut så att det bara fanns lera där. Vi följde alltid regeln att ropa ”sten” när en sten trillade ner. Det var förstås för säkerhetens skull, men ibland kunde det nästan bli lite komiskt med en hel kör som stod och ropade ”sten” (istället för att sjunga).
Förut hade Irma, Tilde och jag kuddkrig i sängen. Det slutade med att jag trillade ner på golvet och sen anföll vi Olivia. Irma och jag gillar att busa. Vi har våra reskamrater Stampe och Nasse, våra gosedjur, med oss. Fast Irma tog Nasse ifrån mig när vi låg i sängen, och höll honom över golvet. Då försökte jag ta honom tillbaka. Istället ramlade jag ner på golvet. Som tur var gjorde jag inte illa mig, vi skrattade mest bara.
Så hade vi båtutflykt igår ute på havet. Vi åkte in mellan bergen. Först kändes det som en dramatisk film. Fåglarna skrek, vågorna dånade mot klipporna och vi kom där med knallfärgade hjälmar på vår lilla båt. Sen kom vi på att vi kunde sjunga. Det blev inte så bra, för Maggan var inte där, vi var inte uppvärmda och hade varken basar, tenorer eller någon stämgaffel. När vi skulle sjunga ”Jungfrun”, började det med att alla dirigerade. Sopranerna blev basar och det lät ”väldigt fint”.
När vi kom hem från båtutflykten fick vi veta att de 7 korister som inte följde med båten upptäckt en översvämning i annex 5. Sakerna flöt omkring på golvet och trots att de tackat nej till båten fick de ge sig ut på båtutflykt på madrasser i det översvämmade rummet för att rädda de blöta sakerna.
Jag har det bra här, det tror och hoppas jag att alla andra också har. Bara en liten hälsning till mamma och pappa, var inte rädda för att vi ska trilla ner för bergen, fast det är brant. Märta har sagt att vi inte får göra det, och när hon säger något så blir det så.
/Smilla i UDF Maria