En sann historia om en hängiven beundrare

I december för två år sedan besöktes Goder afton mitt herrskap av en liten pojke med sin mamma. De båda hade inga speciella förväntningar men under konsertens gång skedde något hos pojken. Han blev helt förundrad av stjärngossarna som stod där och sjöng sina luciasånger och därefter spelade upp ett julspex. Nästa år frågade pojken sin mamma om hon inte kunde köpa biljetter till Goder afton i år igen. Året därpå, alltså i år, började han öva luciasångerna på egen hand hemma redan första skoldagen i augusti för att vara i god lyssnarform inför årets Goder afton. Där stod han och högt sjöng Staffan var en stalledräng ett kvartal i förväg för att kunna hänga med – och få ut så mycket av konserten som möjligt. Tack för stödet Teddy, i år sjunger vi för dig!

Jag vill också framföra ett innerligt tack till gosskörens alla andra beundrare, det är ni som gör det så roligt för oss att sjunga på våra konserter. Och nu är faktiskt snart dags för Goder afton i år igen, kören har börjat repa sångerna och spexgruppen arbetar för fullt. För er som undrar kan jag lugnt säga att spexet kommer bli bättre än någonsin… i år igen!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.