Här kommer ett sent inlägg om Skagens museum. Ett gäng pigga nyfikna korister stävade genom ett regnvått Skagen för att beundra de kända konstverken. Vi konstaterade att tavlorna hade en charmig blandning av realism och skönhet. Många pojkar stod länge och funderade vid en tavla som föreställde ett trångt rum där många människor stod omkring en död man på ett bord. Vi greps av allvaret. Han hade nog drunknat, trodde vi.
En högtidsstund för skribenten var att lyssna på Simon och Vidar som med lätt understöd av Olle M gjorde en snygg analys av en tavla med fyra fiskare: ”Kolla, man ser bäst fiskaren med svart regnrock, det är honom man först tittar på. Det är för att han är mörkast och så är fokus på honom. De andra har ljusare kläder och så är de lite suddigare målade. Ju längre bort desto suddigare. Och tänk vad konstnärerna kan. När jag stod jättenära såg jag en vid kladdig fläck på fiskarens arm, men nu när vi står långt borta ser man att det är en ljusreflex. De ser väldigt allvarliga ut. De kanske har fiskat jättelänge utan att få någonting. Det är nog ett tungt arbete. Kanske måste de laga sin bår, den ser lite trasig ut.”
Andra korister fastnade för Kröyers målningar med kvinnor i ljusa läder vid vattenbrynet. De kände igen motiven från andra ställen. Vi var eniga om att vi kände igen det speciella ljuset i Skagen både i tavlorna och ute i friska luften, såväl som i shopen där en ansenlig summa danska kronor bytte ägare.
– Kerstin